Chequamegon Bay

Här är en film om Chequamegon Bay som är ett bra exempel på ett framgångsrikt projekt med ekokommuner som förebild!

En ny tideräkning har börjat, del 2

I början på april 2012 besökte jag New York. Jag var inbjuden av kungen av Bhutan(!) att delta i ett FN-möte om “Happiness & Wellbeing: Defining a new economic paradigm”. Bhutan avskaffade BNP (Bruttonationalprodukten) som styrande mått för ekonomin redan på 1980-talet. Istället införde man ett annat mått som man kallar Bruttonationallyckan (BNL). I praktiken består detta mått av 72 indikatorer på välfärd och välbefinnande. Indikatorer som visar hur effektiv ekonomin är i att möjliggöra för människor att ha ett gott liv.

Insikten om de förödande hotbilder som vilar över mänskligheten i kombination med att man i en globaliserad värld inte kan jobba isolerat från omvärlden fick den Bhutanska regeringen att i juli 2011 framlägga en resolution till FN:s generalförsamling om att FN måste ta fram ett nytt ekonomiskt paradigm för världen. Det rådande paradigmet med BNP-tillväxt som styrande mål är kontraproduktivt för världsekonomin och leder i förlängningen till en kollaps av såväl ekosystem som samhällssystem. BNP har använts sedan 1944 som ledande ekonomiskt mått. Det är dags för något nytt som på ett bättre sätt respekterar naturens gränser och har fokus på människors välbefinnande. Resolutionen antogs av generalförsamlingen och 69 länder, inklusive Sverige, har signerat detta. Bhutan fick FN:s mandat att leda processen för att i slutet av 2014 kunna presentera ett förslag till nytt ekonomiskt paradigm inför generalförsamlingen.

Den 2 april 2012 samlades 800 delegater från hela världen för att diskutera Bhutans initiativ. En historisk dag i mänsklighetens historia! Här fanns statsmän ambassadfolk och myndighetspersoner. Här fanns representanter från näringsliv, forskningsvärld, urbefolkningar, ideella sektorn, etc. Här fanns representanter från alla stora världsreligioner där många seanserna välsignades i gemensamma manifestationer. Mäktigt! Här fanns många från Asien, Afrika och Latinamerika. Här fanns en hel del från Nordamerika. Fattas bara! Men här var långt mindre folk från Europa än jag förväntat mig! Hur kommer det sig? Förstår vi inte nödvändigheten av ett ekonomiskt paradigmskifte? Jag var en av tre svenskar. Alla representerade ideella organisationer. Var var regeringen? Sverige har ju skrivit under, men tar man frågorna på fullt allvar? Kanske Bhutan är för litet och för perifert?

Miljöfolk har länge ifrågasatt ekonomisk tillväxt eftersom vi förstår att materiell tillväxt inte är möjlig i ett längre perspektiv och att mänskligheten redan passerat gränsen för vad naturen orkar med. Ekonomisk tillväxt kan endast tillåtas ske om den frånkopplas materiell tillväxt, så kallad dematerialiserad tillväxt. Något som än så länge inte skett, åtminstone inte i den meningen att material och energiflödena minskat i samhället. Men även allt fler ekonomer ifrågasätter BNP-tillväxt som styrande ekonomiskt mål. De absolut flesta har varit överens om att det inte är ett bra välfärdsmått, men “vi har inget bättre”. Kritiken har riktats mot bland annat:

  • att BNP inte mäter hela ekonomin. Den så kallade informella ekonomin är ju inte medräknad
  • det är ett penningmått, inte ett realekonomiskt mått. Vi vet priset på en produkt idag. Men vi vet inte vad den är värd på en framtida marknad. Detta gör penningmåttet mycket osäkert för långsiktiga prognoser. Vi kan möjligtvis säga hur skogen ser ut om hundra år, men inte ange dess värde i kronor och ören. Fixeringen vid pengar försvårar ett långsiktigt perspektiv.
  • Vi mäter fel typ av tillväxt. BNP mäter omsättningen av varor och tjänster i ett land under ett år, och anger storleken på ekonomin. Men säger inget om vi egentligen blir rikare eller inte. Ska man mäta verklig förändring, d v s om vi blir rikare eller inte, borde fokus vara på resultaträkningen, d v s hur kapitalet förändras. Under New York-mötet diskuterades fyra typer av kapital: byggt kapital, naturkapital, socialt kapital och kunskapskapital. Det blir uppenbart att dessa inte går att kvantifiera i enbart penningtermer.
  • Istället för för att fokusera på produkterna måste de vara viktigare att fokusera på nyttan av produkterna, d v s hur ekonomin förmår att påverka folks välbefinnande. Det är hur vi mår som är det viktiga. Inte hur många produkter jag äger.

Den 2 april blev en manifestation i betydelsen av ett nytt ekonomiskt paradigm, byggd på de principer som angetts av Bhutan. Jag stannade ytterligare två dagar och medverkade i den work-shop som skulle designa fortsättningen av processen. Arbetsgrupper har bildats inom de fyra huvudområden som fastställdes:

  • Välbefinnande och lycka som det grundläggande målet för den nya ekonomin
  • Ekologisk hållbarhet
  • Rättvis fördelning
  • Effektiv resursanvändning

För den som är intresserad går det att hämta dokumentation på www.2apr.gov.bt

I mitt anförande liknade jag Bhutan med Övertorneå. Som den första ekokommunen fick vi pris som årets kommun i Sverige i mitten av 1980-talet. Vi liknades vid humlan. Teoretiskt sett kan den inte flyga men det skiter humlan i. Den flyger ändå. Det var så etablissemanget såg på det vi gjorde. De förstod inte vad vi gjorde. Men de såg resultaten i form av nya jobb och nya företag. Den lilla kommunen Övertorneå och ekokommunerna har blivit en förebild och modell för en rörelse som spridit sig runt om i världen. På samma sätt kan det lilla landet Bhutan bli humlan som förändrar världen. Någon måste vara först i paradigmskiftet, och det är inte storleken som är avgörande.

En ny tideräkning har börjat, del 1

2012 var ett spännande år. Det sista i mayaindianernas kalender. Många domedagspredikanter dök upp på scenen. Sekter samlades inför jordens undergång i slutet av året. Hade jag tillhört dem hade jag säkert tolkat saker och ting annorlunda efter de omskakande upplevelser jag fick vara med om under året. När jag kastar mig på hotellsängen på 16:e våningen i Tokyo efter en lång resa från Europa börjar byggnaden skaka. Först tror jag det är tågtrafiken eftersom hotellet ligger nära järnvägsstationen. Men skakningarna upphör inte. De bara tilltar. Så småningom förstår jag att det är en jordbävning. Jag har aldrig upplevt detta tidigare. Vad gör man? Ska jag springa ut? Jag tittar ut genom fönstret. Jag ser ingen panik, inget kaos. Jag återvänder till sängen. Så småningom upphör skakningarna.

Japanerna vet när det är allvar och reagerar inte i onödan. På något sätt lär man sig leva med det ständiga hotet. Men året innan var det allvar. Jag var inbjuden som föreläsare på en internationell konferens i Sendai, det regionala centrumet i den region som drabbades värst av jordbävningen, den efterföljande tsunamin och den kärnkraftskatastrof som sedan inträffade. Konferensen handlade om återuppbyggnaden av regionen och landet. Jag fick möjlighet att resa runt och se effekterna av tsunamin. Hur hela bostadsområden bokstavligen svepts bort av den upp till 40-meter höga vågen. Jag fick träffa människor som mist hela sin familj. Möta sorgen. Frustrationen över alla brister i räddnings- och återuppbyggnadsarbetet. Ilskan inte minst vad gäller alla dimridåer kring kärnkraftsolyckan. Men också beslutsamheten! Nu får det vara nog! Sällan har jag mött så många motiverade, handlingsinriktade människor sim i Japan i februari 2012!

Vid mina tidigare resor till Japan innan katastrofen har jag sett en begynnande folkrörelse växa sig alt starkare. Japaner är med rätta kända för sin oändliga ödmjukhet och sitt tålamod.  Men i detta hierarkiska land som kunnat existera på grund av ett tillräckligt starkt förtroende för det politiska och ekonomiska ledarskapet, har tålamodet tagit slut. Det handlar heller inte ytterst om vare sig kärnkraft eller byte av ledarskap. Det handlar om att få ett i grunden mer demokratiskt samhälle. “Vi vill vara med och bestämma vilket samhälle vi ska ha! Vi vil inte längre bli överkörda av korrumperade ledare som vi inte längre litar på”. Japan har ingen tradition av gräsrotsrörelser som förändrar samhället underifrån. Vi vet inte vart denna folkresning ska leda. På samma sätt som vi inte visste vad som skulle hända efter revolterna i arabländerna eller på andra håll i världen. Men vi vet att Japan aldrig blir det samma som det var!

Välkommen till min blogg

Välkommen till min blogg. Här kommer jag hålla besökare uppdaterade med senaste nytt.